Filed under: lillebror
Idag blir Love hela 18 månader! Ett och ett halvt år. Det är ju inte klokt så tiden går.
Han har blivit stor han med, även om han fortfarande är liten på många sätt. Om man ska jämföra med storasyster så ligger han nog ca 6 mån efter i både motorik och talutveckling, men hon var nog ganska tidig. Och man ska ju inte jämföra. Men ändå. Iallafall så har mycket lossnat nu, han går stadigt, inomhus går det obehindrat och utomhus är det lite svårare. Klättra är han en mästare på och tar sig snabbt både upp och ner för trappor. Han lär sig nya ord nästan varje dag men pratar fortfarande inte så mycket som vi förstår. Mamma, pappa, Jeja (meja), titta, tack tack, tittut, hej och ja är ord som han är säker på och som han använder. Han har även lärt sig var katten och hunden säger. (aaaaaiiii och aff om någon undrar)
Love är lycklig bara han får vara med och göra det som vi gör. Han är glad nästan jämt om han är frisk (vilket han har varit i ca 3 veckor nu, kors i taket!) och äter nästan allt. Kort sagt ett mycket behagligt barn just nu!
Love gör också bus. Igår hände 2 ganska ”roliga” saker. Eller den första var inte så rolig egentligen, Love och pappan var ute nästan hela eftermiddagen i den fina vädret. Sedan ville Love gå in och pappan trodde han lekte i lekrummet medan han själv satt framför datorn en stund. Plötsligt ringer det på dörren och där står grannen som bor 2 hus bort med Love i famnen och undrar om pappan kanske saknar något? Barnet har alltså tagit sig ut genom altandörren (som pappan lämnat öppen, inte så smart) ner för 2 trappor, genom hela trädgården och ut genom grinden (som av okänd anledning också stod öppen)samt en bra bit fram på gatan. Givetvis utan skor och ytterkläder. Företagsamt barn. Jag tror inte att pappan lämnar altandörren öppen fler gånger direkt.
Senare på kvällen hittade inte pappan sin mobiltelefon. Vi letade i hela huset men den fanns inte någonstans trots att vi ringde till den för att höra. Vi gick ut och ringde och då hörde vi svaga signaler som lät som om de kom långt ifrån. Letade igenom hela altanen och gräsmattan men hittade den fortfarande inte. Till slut lyckades vi dock lokalisera signalerna. Till soptunnan. Mycket riktigt, i en påse i soptunnan låg telefonen. Love känns mycket misstänkt även för detta bus.
En dag i Loves 18-månaders liv ser ut som följer.
Vaknar mellan 5.30-7, tyvärr oftast det tidiga alternativet. Äter en stor tallrik gröt med pappan innan han ska till jobbet. Sedan äter Love oftast lite frukost med mamman och Meja vid 7.30 också, då blir det någon macka och kanske lite äppeljuice.
Klockan 10 är Love väldigt trött och somnar som en stock. Sover mellan 2-3 timmar och direkt när han har vaknat äter han lunch. Oftast blir det burkmat av ren lathet.
Något mellan mål brukar det bli på eftermiddagen, en frukt eller smörgås eller så. Sedan äter vi middag allihopa vid 17 ungefär, då äter alla samma mat.
Klockan 18.30 äter Love en stor portion gröt igen och sedan somnar han i sin säng klockan någon gång mellan klockan 19 och 19.30.
5 kommentarer so far
Lämna en kommentar
Tvåbarnsliv 
Tänk den ångesten och skräcken om pappan insett att Love var bort! Nu slutade det ju väl som tur var!
Kommentar av Henrietta 21 april 2008 @ 16:17Vilken buse… Håller med föregående att det var ju tur att pappan inte märkte nåt så han hann bli rädd.
Kommentar av Linda 21 april 2008 @ 16:52Ja se Love! Barnet är ju i alla fall smart. Kasta telefonen för att få pappas hela uppmärksamhet när detta inte funkar går ju alltid en rymning hem. Tur att det slutade lyckligt!
Kommentar av ulrika 22 april 2008 @ 19:56Fniss…
Kommentar av Anne 22 april 2008 @ 22:17Heja LOVE!
Ojojoj!
Kommentar av Farmor o Farfar 22 april 2008 @ 23:13Helt klart brås Love på sin Pappa.
Oxå han gav sig ut på rymmen i späda år.
Vi minns väl hur ont han hade i fotsulorna dagarna efter ett par kilometer i strumplästen i trampebilen. Busgrabbar!!!
Kram fof.